Astronauten Mark Watney blir strandsatt på Mars och tvingas överleva på en planet där inget normalt sett lever. Spel och Film recenserar The Martian och blinkar bort den röda sanden.
Mars är långt borta. Det är en mycket ogästvänlig planet och ändå vill vi människor åka dit. Mark Watney (Matt Damon) är en av sex astronauter som landat i ett uppdrag som drivs av NASA. Det tar inte många minuter in i filmen förrän en kraftig storm är nära att välta deras landare och de måste fly. Under evakueringen träffas Mark av en antenn och försvinner. Uppdragets befälhavare Melissa Lewis (Jessica Chastain) tar det tuffa beslutet att evakuera utan att leta efter Mark.
Men Mark har överlevt. Det är förstås bara en temporär seger. Om han inte lyckas fixa mat, syre och el som fungerar de närmaste två till fyra åren är han rökt. En resa till Mars tar minst ett år, förutsatt att det finns en farkost som kan transportera räddningen fram och tillbaka. Det största problemet är förstås att om ingen vet att Mark överlevt kommer det inte heller att vara någon som beger sig dit för att hämta hem honom.
Utmaningarna är fler än möjligheterna och Matt Damon gör en utmärkt prestation i att vara … hm, rymdsatt. Jag tänker genast på Tom Hanks i Cast Away, som börjar snacka med en boll för att inte bli galen. Här har vi en välutbildad astronaut, men hur lång tid tar det innan han blir galen?
Jag ska inte avslöja någonting om handlingen. Däremot ska jag berätta om hur välgjord jag tycker att filmen är, från det politiska spelet som pågår på jorden (med Jeff Daniels som NASA-direktören som helst sätter NASAs framtid framför allt annat) till teknikanvändningen och effekterna på Mars. Jag vet att det finns några saker som inte stämmer överens med verklighetens Mars, som hur den tunna atmosfären ger helt andra utmaningar med strålning än vad som framkommer i The Martian, men det spelar ingen roll för handlingen. Den är tillräckligt trovärdig och det är två timmar och tjugo minuter som bara rusar iväg.
Matt Damon gör inte en enmansshow precis, han kämpar på rätt bra på egen hand men NASA-gänget på jorden, inklusive Jet Propulsions Lab-teamet som är hysteriskt roliga från gång till annan, gör en minst lika bra insats.
Det enda som hindrar The Martian från att få toppbetyg är att det ibland blir en lite ensidig film. Den handlar bara om en enda sak och visst, det ingår ju i filmens premisser, men samtidigt borde Ridley Scott ha kunnat klämma in lite mer bakgrundshistoria och lite mer kring Marslandningarna som helhet. Bakgrundshistorien finns där, men den får aldrig något utrymme. Allt ljus på Mark Watney och trots att det är full fart med spännande utmaningar saknar jag andra vinklar.
Likväl, har du inte redan sett The Martian på bio så spring iväg och köp biljetter. Det här är en film som ska ses på bio.
Andra Filmspanare som har recenserat The Martian är:
Tack för ping! Håller med om att Damon gjorde ett mycket bra jobb, gillade hans Watney bättre än Andy Weirs 🙂 Och visst är historien enkel, men det behöver inte alltid vara en nackdel. Tycker just den renodlingen var ganska avslappnande.
Det är helt rätt, en enklare historia kan ge mer utrymme till att faktiskt bara njuta och åka med. 🙂