Tre vänner som är stumfilmsskådespelare hamnar mitt i ett gangsterkrig. Vi recenserar en gammal klassiker och ser om humorn håller än idag.
Året är 1916, då den ökände banditen El Guapo (Alfonso Arau) terroriserar den lilla mexikanska byn Santo Poco. Carmen (Patrice Martinez) är trött på terrorn och söker hjälp genom att telegrafera efter ”Three Amigos” – som hon har sett på film. Hon tror att de är äkta hjältar, medan de tre vännerna tror att hon söker skådespelare.
Förväxlingen är total och de tre vännerna – Lucky Day (Steve Martin), Dusty Bottoms (Chevy Chase) och lille Ned Nederlander (Martin Short) – har precis blivit av med jobbet som stumfilmsskådisar. Naturligtvis nappar de och är rätt kaxiga när banditerna anländer till byn. Åtminstone till dess att de inser att det inte är någon filminspelning.
På åttiotalet var Steve Martin, Martin Short och Chevy Chase något av det roligaste man kunde se på vita duken. De tre gjorde var för sig komedier som fick större delen av världens befolkning att skratta. Three Amigos var inget undantag, även om den fick mediokra betyg i kritikernas ögon.
En av filmens största behållningar är förstås de dråpliga situationer som uppstår, som när Three Amigos inser vad som verkligen är på gång. Ännu bättre är dock dialogen, som exempelvis när Juanita (Dyana Ortelli) frågar Carmen vilken av de tre vännerna hon gillar bäst. Svaret blir att hon gillar den som är minst smart, varpå Juanita direkt frågar ”Vilken av dem är det?”. Enkel, underfundig humor.
Det är heller ingen tvekan om att Steve, Martin och Chevy lyfter hela filmen med sitt enkla skådespelande som innehåller humor i princip i allt de gör. Förvisso är det en film med en hel del år på nacken. Alla skämt håller inte idag, men det är en lättsam film med klassisk humor som dessutom speglar det glada åttiotalet. Storyn, temat och skådisarna är nästan tidlösa och på frågan huruvida det är en film värd att se idag är svaret enkelt:
Självklart.