Recension: Total War – Rome II (PC)

Total War - Rome II

9

Grafik

8.5/10

Spelkänsla

9.5/10

Ljud

9.0/10

Pros

  • Komplexiteten
  • Detaljerna

Låt oss säga det från början; jag är oerhört svag för antiken och historia som innehåller legender, myter och en gnutta magi. Att sedan få chansen att spela (gud) överbefälhavare för oräkneliga mängder soldater och erövra den antika världen för att själv bli en legend – kan det bli bättre?

pelserien Total War dök upp redan år 2000 och då handlade det om strider i det feodala Japan. Sedan dess har hela åtta spel släppts och Rome II är det nionde i serien. Spelen har hela tiden blivit större, mer avancerade och det är ingen tvekan om att den senaste delen är enormt omfattande.

Redan i introduktionen får du en tydlig känsla av att befinna dig i den antika världen och grafiken är genom hela spelet en riktigt skön upplevelse. Att zooma in hela vägen ner till striderna och befinna dig mitt i stridslarmet, från att sväva ovanför världen, går helt smärtfritt och närvaron är riktigt bra. Det kräver dock lite hårdvara, men enligt specifikationerna för spelet kan du klara dig med grafikkort i den lägre klassen – vilket naturligtvis gör att grafiken får stryka lite på foten.

Komplicerat som Julius personlighet

Den som aldrig spelat något spel i Total War-serien förut bör absolut köra igenom prologen, det här är ett oerhört komplicerat spel med mängder av valmöjligheter och det tar flera timmar innan du lär dig bemästra allt. Även om du har spelat tidigare får du reda på nyheterna i prologen, som hur du bäst använder sig av sjöförsvaret.

När du väl har klurat ut hur allt fungerar kan du lugnt räkna med att spendera många fler timmar framför Rome II; inte nog med att kartan är enorm och att du kan behöva en mindre evighet för att erövra allt – dina allierade kommer att göra sitt bästa för att hugga dig i ryggen när du minst anar det. Antingen för att du hotar dem genom dina framgångar, eller för att du inte är någon vidare bra diplomat.

Gränssnittet är väldigt smart uppbyggt. Du rör dig fram och tillbaka i kartan på ett enkelt sätt, kan snabbt få fram information om dina trupper och allting går väldigt lätt att styra. Du kommer snart att upptäcka att din simultankapacitet kommer att prövas till sina yttersta gränser, då det sker väldigt mycket samtidigt på slagfältet.

På slagfältet inser man snart att speltillverkaren Creative Assembly har lagt ner mycket tid på att få ljudet att fungera. Du hör dina soldater skrika slagord, vilket blandas med vapenskrammel och ljudet från omgivningarna. Befinner du dig exempelvis nära havet hör du vågorna. Ljudet är så bra att det bidrar ännu mer till närvaron och gör att du nästan börjar se dig om efter en sköld för att skydda dig mot inkommande pilar.

Även om du gillar att styra varje slag för sig, kan det lätt ta för mycket tid och efter ett tag vill du gärna lösa striderna automatiskt. För detta finns det ett enkelt val som gör det möjligt att direkt avgöra ett slag. Det är effektivt, men ibland vill man också tillbaka till realtidsstriderna och vinna slaget med så få förluster som möjligt. Taktik-kungen inom dig får definitivt utlopp för sina drivkrafter när du placerar ut dina trupper.

Diplomati är för fegisar

Under spelets gång får du bygga upp ditt rike och det gäller att du tar tillvara möjligheterna att forska såväl som rusta upp dina arméer. Det finns ingen huvudperson, du rekryterar generaler och ser till att hålla dem vid liv samtidigt som du får fram nya soldater. Samtidigt försöker du hålla skenet uppe av att du är en god granne; du hjälper provinserna runt omkring och handlar – men i själva verket smider du naturligtvis planer om totalt världsherravälde.

Möjligheten att spela tillsammans med en vän gör att hela kampanjen blir bra mycket intressantare. Ni kan samarbeta och anfalla fiender från två håll – eller bara bygga var sitt imperium. Dessutom kan du möta andra spelare och besegra dem i slag som får omgivningarna att darra.

Spelet är fullkomligt episkt från början till slut och det finns egentligen ingenting att klaga på. Du får oerhört många timmars underhållning och komplexiteten tillsammans med djupet gör att det går lätt att återvända till striderna, om och om igen. Det här är helt klart årets strategispel.

 

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Svenska Hemdatornytts hemsida.

Om Magnus 1084 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.