Jag är väldigt sen på bollen när det gäller den här storslagna serien, men jag hade kunnat sluta den här recensionen här genom att bara säga en sak. Se den, du kommer inte bli besviken.
Om jag ska utveckla det en aning så är det här en av de bättre serierna om polisarbete på senare år. Framför allt beror det på att huvudpersonerna är så välutvecklade karaktärer och att de dessutom tolkas makalöst bra av Matthew McConaughey, Woody Harrelson och Michelle Monaghan.
McConaughey spelar Rustin ”Rust” Cohle, som är världens antihjälte. Han verkar till en början inte bry sig om någonting, inte ens sig själv, och är en pessimist av sällan skådat slag. Tillsammans med Martin ”Marty” Hart – som spelas av Harrelson – utreder Rust ett bestialiskt mord. Vi kastas mellan 1995 då utredningen börjar, och intervjuer som sker sjutton år senare.
Intervjuerna med Rust och Marty gjorde mig först lite frustrerad. Jag gillade inte hoppen fram och tillbaka, men de tonar ut efter ett tag. Sedan blir de en integrerad del av handlingen och det står snart klart att det är mycket som inte stämmer nere i Louisiana.
Samtidigt med utredningen får vi följa karaktärernas utmaningar i livet. Marty har svårt att hålla sig till bara sin fru, som spelas av Monaghan, och Rust har helt andra utmaningar.
Det är få serier som lyckas få dynamiken mellan karaktärerna att fungera så här bra. De både beter sig och känns verkliga. Världen är inte en dokusåpa eller feelgoodroman, True Detective kommer väldigt mycket närmare verkligheten.
Första säsongen är åtta avsnitt, och det är svårt att inte bara vilja se ett avsnitt till. Serien pendlar mellan utredningar och en hel del action, men ibland tycker jag att utredningarna tar lite för mycket plats. Det är dock ingenting som drar ner helhetsbetyget och jag ser redan fram emot att börja titta på säsong två. Ett intressant grepp som skaparen Nic Pizzolatto använt sig av är att karaktärerna från del ett inte är huvudpersoner i de andra säsongerna…
Betyg: 5
Fakta True Detective
Recenserad på: Max
Antal säsonger: 4
Övriga Filmspanare som recenserat:
Rörliga bilder och tryckta ord
