Tänk dig att kunna leva ut vilka sjuka fantasier som helst, utan att du skadar någon annan människa. Det är vad du kan göra i Vice, en tillflyktsort där konstgjorda människor bara finns till för att tillfredsställa den mest sjuka fantasi hos kunderna. Låter det som en intressant film? Läs vidare och vi berättar om Vice är sevärd eller ej.
Mannen som står bakom Vice heter Julian Michaels (Bruce Willis). Bruce Willis har gjort en del bra sci-fi-filmer genom åren, och den kanske allra bästa är De Tolv Apornas Armé. Dessutom brukar Bruce Willis vara en garant för kvalité, det är sällan jag sett honom i dåliga filmer. Och Vice är egentligen inget undantag, det är ingen dålig film. Problemet är bara att det är ingen bra film heller.
Konceptet är från början klockrent. Jag blir nyfiken bara jag läser om vad filmen utlovar. Vice är platsen där den som kan betala kan leva ut sina lustar, eftersom det är androider som drabbas och inte riktiga människor. Men vad händer om en Android bli självmedveten? Är det fortfarande okej att ägna sig åt sina perversioner?
Polisen Roy (Thomas Jane) är inte bara ute efter Julian Michaels, han vill stänga hela eländet och det blir en form av personlig vendetta, även om han faktiskt verkar genuint ärlig i sina avsikter. Allt är perfekt upplagt under filmens första tredjedel.
Sedan börjar klyschorna. Den ena efter den andra. Androiden Kelly (Ambyr Childers) vaknar till liv och hennes självmedvetenhet blir till en obskyr kärlekshistoria. Det är rätt snyggt filmat och det går att engagera sig i karaktärerna, men tyvärr blir det för lite Bruce Willis och lite för mycket Ambyr Childers. Själva moralfrågan behandlas alldeles för lite och jag som gillar att se att de djupa frågorna får sitt svar, får finna mig i att Vice hade ett grymt bra upplägg men föll platt ner till en ganska ordinär actionfilm.
Sevärd, utan tvekan, men Vice kunde ha blivit mycket mer – och det gör mig besviken.
Dessutom, Thomas Jane fungerar inte i långt hår, särskilt när det är en så uppenbart påklistrad peruk.