X-Men Origins: Wolverine
Cirka 79 SEK
Med tanke på att vi just nu kör en tävling kring Logan är det inte mer än rätt att vi hjälper till med lite ledtrådar. Här är recensionen av X-men origins: Wolverine.
Det är svårt att recensera den första fristående filmen om Wolverine (Hugh Jackman), utan att avslöja för mycket av handlingen – men väldigt enkelt förklarat handlar X-Men Origins: Wolverine om hur Wolverines liv började. Filmen utspelar sig innan händelserna allt som händer i X-Men-filmerna, där vi får veta mer om Wolverines våldsamma förflutna. Han har ett minst sagt komplext förhållande till sin bror Victor Creed (Liev Schreiber) och vi får inte bara veta varför, vi får veta hur det går mellan bröderna.
Mitt i allt finns också en förälskelse. Wolverine är förälskad i Kayla Silverfox (Lynn Collins) och ni som följt serien kan förstås ana vad det innebär. Betydligt fler intressanta karaktärer dyker upp i X-Men Origins: Wolverine. Vi får möta Wade Wilson (Ryan Reynolds) som senare blir Deadpool (dock inte i den här filmen), en yngre version av Stryker (Danny Huston) och mitt i allt möter vi will.i.am., vars skägg för övrigt är något du kan läsa om hos Beardoholic.
Utan att avslöja handlingen som sagt kan vi ändå säga att det blir mycket fokus på Wolverine och hans bror Victor. Det är en bra berättelse, som utvecklas på ett lite annorlunda sätt med en del överraskningar – varav den största var hyfsat lätt att se – men X-Men Origins: Wolverine dras med ett stort problem. Liev Schreiber är inte bra. Han är verkligen inte bra som Victor Creed och han kan inte matcha Hugh Jackman hur mycket han än försöker. Det blir aldrig tillräckligt seriöst och jämför vi de tre fristående filmerna om Wolverine blir den här första den svagaste – på grund av Schreiber.
Däremot spelar de flesta andra riktigt bra och det är kul att se Danny Huston som Stryker. Han övertygar och det är nästan så att han når upp till Brian Cox förmåga att gestalta den gode majoren. Det är också kul att få veta mer om Wolverine, vilket lyfter berättelsen något och det finns förstås något sorgligt i relationen mellan bröderna. Men Liev Schreiber borde ha gjort något annat. Spelat Shakespeare kanske.
