Det är dags att dra på sig joggingskorna, Pokémon Go är här och det är roligare än vad man kan tro.
Tänk att ett mobilspel på bara några dagar lyckas med vad föräldrar som tjatat på sina barn i år inte har lyckats med. Pokémon Go fick plötsligt ynglingar (och vuxna) över hela världen att ge sig ut på jakt efter Pokémon-monster. Eller monster och monster, Pokémon står visserligen för pocket monsters – om jag har fattat saken rätt – men så värst mycket monster är de kanske inte. Gulliga monster, som trummisen i Mupparna kanske.
Det är de här monstren du jagar i Pokémon Go, där du får röra dig ute i verkliga världen på jakt efter Pokémons. De gömmer sig lite varstans och har du tur att träffa på en kan du fånga den/det med hjälp av små bollar. Bollarna har du i begränsat antal, så slösa inte hej vilt med dem. Du kan dock fylla på vid så kallade Pokestops, som finns utspridda över världen, och där kan du även hitta lite annat om du har tur. Som ägg, vilka du kan kläcka i en äggkläckningsmaskin genom att helt enkelt röra på dig.
Vilket är fantastiskt bra. Det här är ett spel som är gjort för att den som spelar ska röra sig – och det är kul att ut och jaga reda på de små monstren. De går sedan att utveckla så att du får en kraftfullare Pokémon och om du lyckas ta dig till ett av alla gym så ska det gå att möta andra spelare. Så långt har inte undertecknat kommit ännu, som bara är på nivå 5 och har en handfull (eller två) monster.
Men kul är det och fanatiskt (ja, jag menar fanatiskt) vanebildande.
Pokémon Go finns till iPhone och Android. Spelet är gratis att spela, men har innehåll som kostar pengar som gör det lättare att spela.
